USA
USA-Here I come!!
Dagen före dagen
Jag och Albin har vart ute på sista morgonpromenaden för detta år. Jag äter mitt goda knäckebröd och inser att det dröjer ett halvår till jag får äta det igen. Ostkrokarna ligger och väntar på att bli upphällda i en skål. Jag försöker verkligen njuta av min sista dag i Sverige innan jag åker, men det är svårt. Det enda jag kan tänka på är att jag snart åker och att jag måste klara av det svåraste avskedet av dom alla..
Jag måste hela tiden intala mig själv att det bara gäller ett halvår och att tiden kommer gå så fort att jag snart kommer vara hemma igen!
Igår umgicks jag med familjen och det var jättejobbigt när jag gick. Jag kramade alla flera gånger och när jag gick mot bilen fällde jag en tår.
Idag ska jag träffa Elin och anar att en tår kommer fällas när vi säger hejdå. När jag ringde Sara i morse kändes det sorgligt och likaså när jag kommer att prata med Cissi.
Men jag måste säga att det verkligen är bra att resa bort. För redan nu uppskattar jag allt och alla så mycket mer än tidigare. Och jag vet att jag kommer uppskatta allt och alla ännu mer då jag kommer hem! Vi tar ofta saker och ting för givet och specielt de fina människor vi har runt omkring oss. I alla fall gör jag det. Då är det bra att få en påminnelse om vad och vilka man har i sitt liv och vad de betyder.
Jag vill tacka alla mina vänner och min familj för att ni finns i mitt liv! Tack till Björn som alltid ställer upp för mig oavsett vad. Tack Sara för att du lyssnar och förstår. Tack Cissi för dina kloka råd. Tack Elin för att du stått ut med mig i alla dessa år och för att du är min vän. Tack Becka för att du är så gullig. Tack Sopptjejerna för alla mysiga torsdagar och galna resor. Tack Moa för alla skratt och galenskaper. Tack Emil för sommarens bad och rosékvällar. Tack Erika för att du är så omtänksam.
Tack Mamma för att du finns. Tack syster för att du är den du är! Tack Morfar för att du är min stora förebild. Tack Pontus för att du tar hand om Tessan.
Idag är nervös och uppspelt. Men mest av allt är jag tacksam. För allt och för alla!
Mindre än EN vecka kvar..
Jag kan fortfarande inte förstå att jag faktist ska dit och stanna där ett halvår. Just nu känns det som att det finns tusen saker jag vill göra innan jag åker, men för lite tid för att hinna med allt.. Men det får gå ändå. Jag får prioritera helt enkelt.
Jag har ofta legat vaken på nätterna och fantiserat om hur det kommer vara där, vilka roliga vänner jag kommer få och alla upplevelser jag kommer vara med om. Men samtidigt vill jag inte tänka för mycket. För om jag målar upp en bild på hur jag tror det kommer vara, så kanske jag blir besviken när jag ser att det inte är så.
Jag åkte på språkresa till England, sommaren efter jag slutat högstadiet. Mina kompisar förstod inte varför jag ville åka och var ganska negativa mot det hela. Men det visade sig vara en livsavgörande resa för mig, där jag växte otroligt mycket. Jag var i England i tre veckor och då jag skulle åka hem, grät jag floder.
Nu ska jag vara borta i ungefär 6 månader. Och jag har en känsla av att detta kommer bli precis som min språkresa. Livsavgörande.
Två veckor
Men det är om två veckor. Jag har två veckor på mig att njuta av Sverige med vänner och familj. Dessa två veckor tänker jag ta vara på!
